Men vi backar ytterligare tio år i tiden, till den 27 april 2000. Kommunens starke män Bengt Wahlberg (C), Folke Haegermarck (C) och Fredrik Ahlstedt (M) håller presskonferens på torget och poserar framför hotellfasaden tillsammans med byggbolaget Peabs regionchef Lennart Anderén.
De fyra är nöjda med uppgörelsen de nu skakat hand på. Några prislappar nämns inte men Peab ska få köpa Företagsparken, en del av Annelund, det gamla Sparbankshuset på Kyrkogatan och byggrätter på Pausparkeringen av kommunen. Att kommunen kastat in Stadshotellet, som just då ägs av ett konkursbo, i paketet förklaras med att man varit angelägen om att hitta en köpare som har råd att ta sig an byggnaden innan den helt sjunker ner i leran.
Uppgörelsen innebär att konkursförvaltaren säljer Stadshotellet till Peab för 750 000 kronor.
Begreppet "ta sig an" visar sig dock snart ha olika innebörd för kommunen och för Peab.
Medan kommunen förväntar sig att den gamla q-märkta byggnaden ska få det omhändertagande som anstår en kulturhistorisk byggnad ansöker Peab raskt om rivningslov och hänvisar till den förfallna byggnadens dåliga skick.
Medan processen pågår engagerar sig Enköpingsborna. För eller emot. RIS-gruppen (Riv Inte Stadshotellet) med rötter i Enköpings Stads hembygdsförening bildas, samlar in 5 000 namnunderskrifter och trycker upp affischer med texten "Att riva är ingen konst. Konsten är att bevara".
I nio år pågår sedan striden mellan kommunen och byggbolaget i olika instanser och med olika medel.
Kommunens nej till rivning överklagas ända upp till regeringen (2005), som också säger nej, bland annat på grund av byggnadens kulturhistoriska värde.
Till slut tar byggbolaget ett nytt grepp (2006). Man ansöker om en ny detaljplan för att kunna bygga ett helt nytt hus med bostadsrättslägenheter men med en likadan fasad mot torget som den gamla har.
Ungefär samtidigt hotar Peab med att stämma kommunen för att inte få riva huset. Det första hotet omfattar 70 miljoner men minskas ner till 41 när det väl lämnas in till tingsrätten.
Inför stämningshotet ger kommunen med sig och går med på att ta fram en detaljplan som medger rivning av byggnaden.
2009 godkänns planen och Peab får sitt rivningslov.
9 mars 2010 kommer grävskoporna och något år senare är det gamla hotellet jämnat med marken.
Men någon ny byggnad med bostadsrättslägenheter och stadshotellsfasad blir det aldrig. Peab menar att lägenheterna kommer att bli svåra att sälja. Det har just gått upp för byggbolaget att de måste stå för de arkeologiska utgrävningarna, som vid denna tidpunkt är beräknade till att kosta 12 miljoner. ” Då får det bli en grop vid torget” konstaterar Peabs regionchef Lennart Anderén.
Och en grop blir det.
2016 har Enköpings kommun tröttnat på att inget händer och ett oenigt kommunfullmäktige beslutar att köpa fastigheten av Peab. Köpesumma: 12 miljoner.
Efter köpet genomför kommunen de arkeologiska utgrävningarna, som 2016 beräknas kosta cirka 25 miljoner.
I december 2018 är kommunens totala kostnader för projektet 46 miljoner; fastighetsköpet 12 miljoner, arkeologi närmare 25 miljoner, spontning, förstärkning, av gropens kanter 5 miljoner och gatu- och ledningsarbete 4 miljoner.
Utgrävningarna påbörjas sensommaren 2017 och är klara i slutet av 2018. De väcker stor uppmärksamhet och man hittar fynd ända från 1200-talet och framåt. Ett tusental personer går på de guidade visningar som arkeologerna håller i gropen.
2020 dyker hotellaktören Vi Invest upp och visar intresse för att bygga hotell på platsen där det gamla stadshotellet stod. Ett markanvisningsavtal som ger bolaget ensamrätt att förhandla om en ny detaljplan samt option på att få köpa tomten tecknas.
Än återstår dock några viktiga delar innan Enköpingsborna kan få se nya grävskopor jobba i gropen vid torget. Detaljplanen som klubbades i plex-utskottet på onsdagens ska först godkännas av kommunfullmäktige. Därefter ska den vinna laga kraft, vilket vanligtvis sker inom tre veckor om ingen överklagar den. Därefter ska fastighetsägaren Vi Invest ansöka om bygglov.
Först när detaljplanen antagits av kommunstyrelsen ska kommunen låta göra en oberoende fastighetsvärdering, som sedan ska ligga till grund för försäljningspriset. I markanvisningsavtalet framgår att kommunen inte tror att försäljningsintäkten kommer att täcka de kostnader kommunen haft i projektet.