Replik till Hemtjänsten ska ge omsorg och inte vara matbud
Enligt Socialtjänstlagen (SoL 4 kap. 1 §) har alla rätt till bistånd som ger en skälig levnadsnivå. Det innefattar livsnödvändiga behov såsom mat, personlig hygien, trygghet och boende – och dessa ska enligt gängse socialrättslig praxis alltid prioriteras före sociala eller förebyggande insatser.
I fallet med våra äldre innebär detta att mat inte är ett tillval – det är ett livsvillkor. Det är grundläggande för att de ens ska kunna ta del av andra omsorgsinsatser.
Det hävdas att kommunen sparar 5 miljoner kronor genom att slopa matleveranser. Men vid granskning visar det sig att cirka 65 procent av matmottagarna lokalt ändå behöver hjälp av hemtjänsten vid lunchtid – oavsett matlåda. Tar vi en försiktig uppskattning och utgår från 50 procent, så halveras direkt den påstådda tidsvinsten och besparingen.
Lägg till detta att personalen nu ska lägga tid på att hjälpa till med enklare matlagning, eventuell anpassning för konsistens eller specialkost. Då förstår man snabbt att det här inte är någon ekonomisk quick fix, I verkligen kanske inte någon besparing alls? Det är en riskfylld förflyttning av ansvar från kommunen till den enskilde brukaren – eller deras anhöriga.
Insändaren från nämnden hävdar att beslutet inte påverkar brukare med dokumenterade behov av specialkost. Men enligt uppgifter från hemtjänsten lokalt har man fått besked från såväl förvaltningen för Vård och omsorg som Tekniska nämnden att inga matlådor ska levereras – oavsett kostbehov. Det här skapar oro, motsägelser och i värsta fall försummelse av individanpassad omsorg. Man kan inte både säga att specialkost ska tillgodoses och samtidigt neka alla former av matleverans.
I sitt svar hävdar nämnden att leveransen av varm mat är så tidskrävande att det stjäl resurser från annan omsorg. Men detta stämmer inte överens med verkligheten i Örsundsbro.
Här sker leveranserna på ett enkelt och effektivt sätt: hemtjänstpersonalen hämtar färdigförpackade matlådor i en väska direkt från köket på Liljegården. Dessa lämnas till de äldre som har beviljats matlåda – utan någon särskild logistikapparat, och utan att detta påverkar övrig omsorg.
Det är därför svårt att förstå varför denna rutin, som fungerar smidigt lokalt, plötsligt beskrivs som resurskrävande och problematisk. I själva verket har detta arbetssätt fungerat i många år, och för många äldre utgör det ett avgörande moment för både näringsintag och social trygghet.
Vi står fast vid kravet på ett informationsmöte i Örsundsbro. Det är dags att möta de som påverkas direkt. Det är våra föräldrar. Våra äldre. Vår gemensamma värdighet.