Utbildningsnämndens ordförande Magnus Johansson menar i en artikel i EP att det finns en risk för stigmatisering om elever placeras i separata skolor. På skolverkets hemsida går att läsa att slutsatserna i skolforskningen visar att det kan vara stigmatiserande för barn med NPF diagnoser att gå i "vanlig skola".
Att man varken vet eller förstår att "inkludering" inte enbart handlar om vart man fysiskt är placerad, utan att det snarare handlar om psykologiska faktorer såsom upplevelser av att befinna sig i ett sammanhang är väldigt illa.
Åren i kommunal skola har för mina barn genererat i psykisk ohälsa, dåligt självförtroende och avsaknad av tillit till vuxna. Med en skolfrånvaro på 35 procent och inga betyg i en kommunal skola, dessutom i en särskild undervisningsgrupp, kan jag inte kalla det mer än ett misslyckande.
Bytet till Bergtallen resursskola visade sig vara det bästa. Med en närvaro nu på 100 procent, även om mitt barn får studera material för årskurs 3-6 då hen inte fått grundläggande kunskaper i den kommunala skolan. Hen går nu i 8:an.
Att Magnus Johansson använder begrepp som "normala kompisar" och "normal skola" kanske inte är medvetet diskriminerande, men som mamma till barn med NPF-diagnoser är det både skrämmande, otidsenligt och sekundärkränkande. Att dessutom påstå att mitt barn blir en "annan individ" av att gå på en resursskola är så långt från verkligheten att det skrämmer mig.
Att ledande skolansvariga inte vilar sina uttalanden på forskning och evidens är inte bra för skolans utveckling i Enköping. Det vore mer önskvärt att ansvariga i Enköping utövade sitt ledarskap utifrån kunskap och forskning och inte utifrån vad man känner och tror.
Jag vill veta varför kommunen har nekat mitt och andras barn (ja vi föräldrar pratar med varann!) tilläggsbeloppet som Bergtallen ansökt om, när den kompletta och tydliga dokumentationen finns att mitt barn behöver det extraordinära stödet?
Kanske kan verksamhetschefen för elevhälsan besvara den frågan? Är det ett "medvetet ställningstagande" så Bergtallen till slut nu måste läggas ner? Är det ert sätt att spara pengar på, på bekostnad av dessa barns utveckling och hälsa?
Ni förstår väl att mitt mål inte i första hand är att barnen ska gå tillbaka till sin ordinarie skola med psykisk ohälsa? Mitt mål är att mina barn ska få den utbildning de har rätt till enligt lag, oavsett vilken skola de går på.